Speak of the Devil

Gårdagens kafferastsamtal handlade om konstnärer som blir tokiga, vilket avspeglas i konsten på något sätt. Tänk Ernst Josephson som målar tekniskt fulländade porträtt i olja innan sinnesförvirringen slår till och allt blir ganska kluddigt, ofärdigt och samtidigt starkt.
Den egensinnige kompositören Claude Loyola Allgén var samtalets huvudämne. Hur han vurmade för katolicismen, dog innebränd vid ljuset i ett hus där det inte fanns elektricitet eftersom han glömt betala räkningarna.
Det är inte utan förvåning jag konstaterar att en skiva med Allgéns stråkkvartett nr 2 ligger i dagens hög av recensionsex. Inte trallvänligt precis, men så smärtsamt vackert det kan bli när kreativitetens övertryck spränger gränsen för vad musiköronen är vana vid.