Grumlad trivsel

Jag har hittills hållit mig till det trivsamma. Sådant jag tycker om. Sådant som roar mig. Så många andra har så mycket klokare saker att säga om det politiska. Eller det smärtsamma.
Nu måste jag ändå frångå denna anspråkslösa princip. Med Sverigedemokraternas framryckning har landet fått ett missnöjesparti av alltför lätt igenkännligt europeiskt snitt. Det är dags att tala lite allvar.
Statsvetaren Sören Holmberg påpekade i ekot igår att SD tagit väljare från i stort sett alla andra partier. Det skrämmer mig. Visserligen är det något fler män än kvinnor, något fler arbetare än tjänstemän, fler arbetslösa än arbetande.
Men ändå. Det är ingen enhetlig grupp.
Det är alla sorter som har missnöjet, oron och behovet av att skylla samhällsproblemen på någon annan gemensamt.
Jag börjar härmed länka till Expo. En tidskrift som genom sin konsekventa och ihärdiga granskning av högerextrema grupper gör Sveriges mest oumbärliga journalistgärning.