Insomnia

Isobel biter i en madeleinekaka (eller schabblar med itunes) och hamnar i sommaren 2005. Jag passar på att gräva i den egna minnesdyn.

Solen är obarmhärtig redan vid sjusnåret. Lördagsmorgon i Lysekils gästhamn och trots att det fortfarande är juni har det faktum att det är helg gjort natten livad i grannbåtarna. Som en avmätt friluftsidiot betraktar jag resterna av allt ståhej genom den öppna förpiksluckan.

En rest av skörlevnad fortgår utanför gästhamnskontoret. Två killar, klädda mest i bar överkropp, kämpar om en flickas gunst. Hennes knähöga stövlar och kortkorta klänning är sådana som hör till på Bohusläns helrörstäta etablissemang nattetid.

Snubbarna har olika angreppssätt. Den ene tycks ha ett visst överläge och tillämpar den verbala kurtisformen, lojt tillbakalutad mot trädäcket med en pilsnerburk i handen.

Den andre vankar rastlöst. Binder en t-shirt som bandana runt huvudet, trampar igenom kulturens fernissa och börjar göra armhävningar. Armhävningar.

Jag borde inte se detta. Det ligger en tidszon mellan mig som betraktare och parningsleken hundra meter bort. Där är det rummelnatt. I vår båt är det semestermorgon.

Armhävaren förlorar omsider. Kurtisören avgår med damsällskap mot klipporna väst om kallbadhuset.