Almösund

Solen skiner medan jag och E hukar under Thera med våtslippapper och svampar. Sköljer pappren i iskallt hinkvatten och får blått bottenfärgspigment upp till armbågarna. Och i ansiktet.
Helgmyllret i en vanlig svensk småbåtshamn går inte av för hackor. Här finns alla typer. Och ambitionsnivåer. Fernissafetischisterna med arbetar fram djup spegelglans i mahognyn. Autosol på de rostfria beslagen.
Så har vi närmsta grannen med grovarbetarhänder, truckermössa, och en välanvänd Laurinkoster-32:a med ljusblå fribord. Han sällskapar gärna. Hämtar kaffe i skåpbilen som rymmer en mindre verkstad och berättar om den gången sonen struntade i att bottenmåla och fick "halva Skagerack" med sig när båten skulle upp på hösten.
– Och när han tog upp båten, tror du inte fan att det slingrar ut en ål ur självlänsen. Ja, han hade väl bott där halva sommaren.
Så tar han några tag på friborden. Kisar strax mot solen och meddelar frankt att:
– Såhär mycket får en inte svettas när en är ledig.
Tänder en cigarett. Hämtar mera kaffe. Kikar på mig och E som oförtrutet och allt blåare slipar vidare.
– En nackdel med liten båt är ju att det är så jävla dålig arbetshöjd. En kan knappt sitta på huk en gång, konstaterar han empatiskt.

Strax ringer grannens polare från en redan sjösatt splitterny Bavaria för att meddela att han just går genom Skåpesund. Grannen är inte imponerad. Jo, det är klart att polaren har dubbelsäng under sittbrunnen och barkök och hela midevitten, men "havet är väl lika fint i min båt. Eller din," Dessutom är det inte ett gram mera plast än nödvändigt. Allt annat än en lättare grundstötning och du har inte båten med dig hem, som han säger.

Skön snubbe. Fin helg. Men det är ju alldeles förbannat vad jag längtar till de första semesterdagarna.