söndag, oktober 30, 2005

Längtan

Just nu ligger den låga höstsolens röda smälta över Göteborg. Rosenlunds värmevärk står resligt och vackert utanför fönstret. Troligen en skönhetsupplevelse som bara kan upplevas när man är piskad att sitta på ett söndags-ödsligt kontor och plugga in Musikradions historia.

Det ringer till vila ...

... men klangen har inte nått mitt öra. Trängsel på Clas Ohlson, håglöst reportage-arbete, middagsbjudning, sömn som inte räcker för att bli utvilad, flytthjälp och tillbaka till kontoret för ytterligare reportage-baxande.
– Se där, en helg som balanserar på tröskeln till november.

torsdag, oktober 27, 2005

Kompband

Förmiddagens soundtrack är en sen inspelning med Allan Edwall och Sveriges sannolikt bästa kompband - Björn Ståbi och Bengan Janson. Kristina Lugn säger att Edwall i sitt visdiktande (och liv, tror jag) var känslosam men inte sentimental. Kanske är det därför jag gillar det. Eller för att Björne och Bengan spelar så förbannat bra.

onsdag, oktober 26, 2005

Speak of the Devil

Gårdagens kafferastsamtal handlade om konstnärer som blir tokiga, vilket avspeglas i konsten på något sätt. Tänk Ernst Josephson som målar tekniskt fulländade porträtt i olja innan sinnesförvirringen slår till och allt blir ganska kluddigt, ofärdigt och samtidigt starkt.
Den egensinnige kompositören Claude Loyola Allgén var samtalets huvudämne. Hur han vurmade för katolicismen, dog innebränd vid ljuset i ett hus där det inte fanns elektricitet eftersom han glömt betala räkningarna.
Det är inte utan förvåning jag konstaterar att en skiva med Allgéns stråkkvartett nr 2 ligger i dagens hög av recensionsex. Inte trallvänligt precis, men så smärtsamt vackert det kan bli när kreativitetens övertryck spränger gränsen för vad musiköronen är vana vid.

tisdag, oktober 25, 2005

Introspektion

Fristående fortsättning på föregående post. Om påståendet "visa mig din bok-/skivhylla så ska jag säga vem du är" äger någon relevans, vad säger då nedanstående om mig?

Prenumerationer:
Svenska dagbladet
Vi
Strix
Genus
På Kryss/Till rors
Båtliv

Radio:
P1 och Radiosporten (bubblare: Melodikrysset)

TV:
Nix, nichts, nada. Äger ingen.

Anakronist i tiden

Den personliga litterära smaken är en källa till förlägenhet och förundran. Kanske borde man tala tyst om sina outslitliga källtexter i den ängsliga genusdebattens tid, när de nu är skrivna av Eyvind Johnson och Aksel Sandemose.
Klas Östergren nämner samma namn när han svarar på läsarfrågor i DN. Vet inte vad detta innebär för mitt resonemang, men misstänker att det knappast gör mig mera queer eller radikal.

fredag, oktober 21, 2005

Lång helgs färd mot höst

Det börjar redan nu fredag morgon. Innan den kyliga cykelturen till jobbet, ja till och med innan jag klivit in i duschen. Något ska hända denna helg. Masten ska av. Durkar, dynor, flytvästar, segel, förtöjningstampar, stövlar, de risiga kastrullerna, kvarglömda konserver och tusen andra trivialiteter laddade med frihetsdrömmar ska färdas i bilbakluckan till magasinering i väntan på vår.
Båten ska alltså upp. Läggas på landbacken, spolas av, täckas med pressenning och vad säger man?
Det är något sorgligt. En segelbåt i vattnet är ett under och ett löfte. På land är den strandad, invalidiserad.

torsdag, oktober 20, 2005

Sjöställ till jobbet


Somsagt. Här syns yours truly i Hissen.

Väta

Efter de senaste veckornas anslående vykortshöst är regnet tillbaka. Det är i sin ordning. Göteborg är en stad där sjöstället främst kommer till nytta på vägen till jobbet.

tisdag, oktober 18, 2005

Bakrus

Halsen och bihålorna svider. Man kunde inbilla sig att det är inledningsskedet av en förkylning. Misstänker dock att det är en form av baksmälla som följer hembygdsromantiska orgier.

måndag, oktober 17, 2005

Hälsingland

Tillbaka på kontoret. Norrlandståget dunkar ännu fram i kroppen. Smaken av rökt älghjärta dröjer i munnen. Glödande rönnbär och tja - det blir klichéer. Men det är uppenbart att jag aldrig blir göteborgare.

onsdag, oktober 12, 2005

Psalm...

... är ordet. Något futtigt årtusende efter Psaltarens releaseparty har termen fått starkt fäste i Aftonbladets musikrecensioner.
Det beskriver såväl Eva Dahlgrens som Tomas Andersson Wijs alster.
Inget ont i detta. Tillägger emellertid gärna att en personlig favorit i genren är tolvtonskompositionen "Du som gick före oss/längst in i ångesten...". Tror att den har nummer 430. En Stänkare!

tisdag, oktober 11, 2005

Reklam

Nu kommer de snart till en stad nära dig. Nestorn Björn Ståbi, Bengan Janson, Aly Bain och Phil Cunningham. Svensk folkmusik möter keltiskt. Jag har inte hört det, men törs gissa att det kan bli hur bra som helst.
Typiskt nog har ingen haft vett att boka dem till Göteborg.

Drömmarnas kaj

Gullbergs kaj, just uppströms Göta Älv-bron brukar tillskrivas epitetet. Här ligger ruffiga flytetyg - livsprojekt och drömmar.
Men just nu syns isbrytaren Oden mittemot min arbetsplats nära Rosenlunds värmevärk. Oden vilar vid cityvarvets kaj efter att ha besökt Nordpolen under expeditionen Beringia 2005. Just nu drömmer jag alltså om polarexpeditioner.
Tänk. Att blicka ut över ett oändligt islandskap från kommandobryggan på detta dieseldrivna monstrum till fartyg. Det svindlar. Oden lär ha drygt 24 000 hästkrafter i buken...

måndag, oktober 10, 2005

Fel fråga?

Hörde Tomas Andersson Wij intervjuas i radion. Tydligen får han mängder av existentiella frågor från sina fans via hemsidan.
En av frågorna lär ha gällt huruvida han tror att människan har någon framtid och kärleken kommer att segra.
E tittade upp från korsordet i soffan, tittade på mig och frågade: vad tror du?
Jag tror man ska passa sig för det existentiella på söndagar i bakrus - för övrigt tror jag att frågan är fel ställd.
Kärleken kan inte segra i så måtto att det kommer en slutsummering när man kan konstatera vem som vann.
Däremot pågår kampen mellan kärlek och destruktivitet hela tiden både inom mänskligheten i stort och i varje individ. Tycker mig minnas att en av Merete Mazarellas huvudpoänger i hennes avhandling om Eyvind Johnsons Strändernas svall var att kriget om Troja pågår ständigt. Just kriget som sinnebild för detta är kongenialt även i den bemärkelsen att det ofta är svårt att avgöra vilken sida som egentligen representerar kärleken.
Mänskligheten är dömd att låta sin potentiella destruktivitet brottas med förmågan till kärlek. Dystert. Vet inte om måndagsförmiddagar heller är lämpliga för existentiella grubblerier.

fredag, oktober 07, 2005

Njut Billgren i skrift

Tor Billgren ska ju egentligen avnjutas via radiomottagare. Inget mindre anstår en radioman.
Han sprider emellertid sina välformulerade tankar även i textform. "Improvisationsmusiker ska vara som skinnflådda på överkroppen", är bara ett av hans benådade infall.

Viktigt

Världen är trasig, ofärdig och halvlyckad. Vi bör begripa det och förhålla oss till det, annars riskerar vi att hamna duktigt snett.
Som i fallen med heroinister som nekas metadon och går under. Gert Gelottes ledarkrönika i Göteborgs-Posten är upplyftande klarsynt.

Dimma

SMHI har tjatat i dagar om täta morgondimmor som kan ha svårt att lätta. Det får vara hur det vill med det. Själv är jag nästan lycklig över höstmorgnar med frisk, rå luft och kvardröjande tunna dimslöjor i sänkorna som ännu ligger i skugga.

torsdag, oktober 06, 2005

Richard Bona

Att arbeta som redaktör på ett musikmagasin erbjuder rikligt med tillfällen att känna sig musikaliskt medelmåttig. Kollar en DVD med Kameruns svar på Jaco Pastorius - superbasisten Richard Bona.
De säger att allt som betyder nåt är yta these days. Jag säger att det som verkligen knäcker är att vara överjävlig på elbas.

Sjöbaren

E ringer och har ett glapp i schemat. Jag lämnar kontoret för att se om det finns bord på Sjöbaren. Gravlax och dillstuvad potatis är en klassiker av homeriska proportioner.

Arbetslust

När den tryter hamnar vi här. Framför datorn - jovisst. På jobbet - jadå. Med en excel-fil under näsan - japp.
Ändå har jag just öppnat en blogg. Livet är outgrundligt och jag är en ohämmad opportunist. Eller bara lat. Auf Wiedersehen!